Summering av sommarlovet 2012

Imorgon så börjar skolan igen och jag går sista året i grundskolan. Känns rätt stort om jag ska vara ärlig. Det är liksom sista året i ''barn'' skolan. Nästa år så börjar jag i gymnasiet, skolan där man ska gå i tills man fyller nitton och blir vuxen. Kraven blir allt mer högre och man förväntas att ta mest ansvar själv. Men hur var mitt sommarlov? Helt jävla underbart, bästa sommaren i hela mitt liv! Konfan var det allra bästa! Allt hände där. Jag sa upp kontakten med min förre detta bästavän eftersom att jag kände mig sviken och massa annat skit. Men konfan gav mig dubbelt så mycket bra saker, till exempel att jag träffade dom finaste personerna som finns och som betyder så otroligt mycket nu och för första gången så kände jag mig sedd och accepterad för den som jag var och för första gången så hade jag några att gråta ut hos. Och så hade jag så himla roligt. Jag har känt underbara känslor som jag aldrig hade känt förut och vågat att vara mitt riktiga jag fullt ut. På konfan så hade jag det bäst och värst. Det bästa var alla personer som man var med utan att tröttna på dom och alla kramar som man fick varje dag, man kände sig så omtyckt. Det värsta var att lämna det där underbara stället och alla personer som iallafall jag aldrig ville gå ifrån, trots att alla bor nära varandra i vanliga fall också. Jag minns att jag grät så sjukt mycket och kramade dom som stod mig närmast flera gånger innan bussen kom. Det är så sjukt att man åker i väg med sjuttio främlingar och två veckor senare så betyder alla så otroligt mycket för en.

Den tjugoförsta juli konfirmerades vi och det var skit nervöst. Nästan alla konfirmander var sjuka och hostade mer än vad vi sjöng. Vi satt där i två timmar och hade kanske trehundra blickar på oss. Fatta vad nervöst! Vi sjöng psalmer som vi själva hade valt, tog nattvard, lyssnade på böner, sa trosbekännelsen och tja, blev konfirmerade. Sen gick vi ut till typ allas favoritlåt Mysterium och klappade händerna till den, vet att jag kanske låter löjlig men asså den stunden då vi kom ut ur kyrkan och verkligen sjöng det högsta vi kunde var så jävla underbart. När låten tog slut så började alla ledare att sjunga Pink fluffy unicorn dancing on rainbows!!!!!!!!! Till sist så började alla att sjunga den och sa Say oh ah P2, say oh ah P2, say whaaaaat... Haha, jag tror att alla familjer ba WTF? Sen blev det kramring och gråtfest. Efter så firade jag med min familj, fick jättefina presenter och sånt. Sen på kvällen så drog nästan alla konfirmander till Skavlöten och hade skit kul, nästan lika kul som vår fest på lägret. Haha, minns att jag fick värsta krambomben när jag skulle dra. Mina små enhörningar är världens sötaste!

Sen har jag varit i Spanien med min familj också. As skönt trots att jag var jättedeppig. Solade, badade, shoppade och åt gott. Awsome!