Skulle jag välja ett ''normalt'' liv framför mitt liv? + två andra svar

Jag har en fråga som jag hoppas att du vill svara på! Det håller på att utvecklas nya tekniker för att hjälpa människor med ofrivilliga muskelrörelser, målgruppen verkar just nu vara främst Parkinsonpatienter men den nya tekniken kommer också att kunna hjälpa människor med cerebral pares. Den tekniken jag pratar om är något som kallas "hjärnpacemaker", den opereras alltså in i hjärnan och kan väldigt effektivt med hjälp av små elektriska stötar, hindra häftiga ofrivilliga rörelser. Vilket kan göra att människor med grov cerebral pares eller parkinson skulle bli i princip symptomfria, och kunna leva ett "normalt" liv. Min fråga till dig är då ifall du skulle tänka dig att pröva hjärnpacemaker i framtiden om du blev erbjuden det? Eller skulle du tacka nej? Gillar förresten din blogg väldigt mycket, den är intressant och inspirerande! :) 

Svar: 

Tack så mycket!  :) Hmm, det var en svår fråga. Jag känner att mitt handikapp bland annat har gjort mig till den starka tjejen som vill hjälpa andra. Visst, det vore mycket lättare om jag var  ''normal'' men det här är ju mitt liv. Hur än jobbigt det kan vara att vara handikappad ibland så önskar jag sällan bort det. Jag har verkligen insett hur mycket som jag hjälper både handikappade och ''inte handikappade'' med att tro på sig själva genom att bara vara den jag är. Jag vill liksom inte kasta bort det liv som jag har nu som kan hjälpa andra mot ett liv där jag har det lite lättare själv. Sen så tror jag att tjejen i videon led hundra gånger mer än jag gör för hon såg ut som att ha en väldigt grov CP-skada. Jag kan liksom sitta still och sånt, jag kan kontrollera min kropp rätt bra fast det är svårt ibland.  Läkaren sa att hon mådde dåligt psykiskt på grund av sitt handikapp, att hon aldrig log och så vidare. Så jag förstår varför just hon valde att opereras. Men jag mår jättebra trots mitt handikapp. Visst så har jag rätt många bekymmer som vilken annan tonåring som helst har men jag mår nästan aldrig dåligt på grund av mitt handikapp. Så i nuläget så skulle jag inte välja att opereras men det kan ändras.

Jag undrar bara om du kan prata? Jätte fin blogg och du verkar vara en underbar person :D <3 

Svar:
Awww tack! :D<3 Ja,  jag kan prata men otydligt. Dock så kan man till exempel höra mitt hej rätt bra :)

Hej, har du endast fysiskt funktions-hinder? Jag har Borderline personlighetsstörning och Atypisk Autism. Detta är ju "osynliga" funktionshinder. Så det är väldigt lätt att jag missuppfattar andra eller tvärtom. Jag gillar inte kroppskontakt speciellt inte handflator. Om jag lär känna någon som jag gillar så tycker däremot väldigt mycket om att kramas :) Men att hålla hand är det bara min man som får göra. Vissa perioder i livet är kollektivtrafik extra jobbigt, då behöver jag min sittplats lika mycket som någon med fysiskt funktionshinder. Men det förstår inte folk. Känner du dig oförstådd av andra människor som du inte känner?

Svar:
Hej! Ja, jag har endast ett fysiskt funktionshinder, asså är jag som alla andra i huvudet. Jag älskar att kramas och sånt, hihi ^^ När jag träffar nytt folk så känner jag mig oförstådd typ första timmen men sen går det över. Jag tänker sällan på sånt utan bara kör :)