Mitt handikapp

Den 10 november 1996 föddes en flicka på Södersjukhuset i Stockholm. Exat då kom året första snö. Flickan vägde 2,9 kg och var 51 cm lång. Det tog 35 timmar att födda denna flicka. Det var en jobbig förlosning både för mamman, pappa, doktorn och sköteskorna. Hon kunde inte andas utan fick syrebrist och var nära på att avlida men efter allt dom gjorde på sjukhuset överlevde hon. Hon fick ligga i kuvös och föräldrarna var mycke glada men oroliga för sin lilla dotter.

Veckorna gick och föräldrarna fick åka hem med sin lilla tjej. Föräldrarna var jätte glada och myste med henne hela dagarna. När hon ca var en månad gammal träffade dom doktorn och hon fick diagnosen Celebral Parés (CP). Doktorn trode att hon aldrig skulle kunna gå, komunicera, föstå och ja, inget.


Åren gick och hon gjorde många framsteg. Hennes pappa satte upp en gunga i deras vardagsrum till hennes och hon började på dagis. Där lekte hon med dom andra barnen. Hon fick en gåstol som hon sprang omkring med och snart började hon klara av att sitta själv och säga några ord.

Hon började i skolan och lärde sej läsa och skriva och utveckade sej mycke.
Hon lärde sej ett nytt komucation-sätt. Bliss.

År 2000 dog hennes pappa men trots det har hon ALDRIG gett upp utan kämpat för ett så normalt liv som möjligt.




WIKIPEDIA:
Skpadan drabbar områden i hjärnan som styr eller förmedlar signaler för kroppens rörelser och ger därför rubbningar i rörelseförmågan. Rörelsehindret orsakas av en skada eller utvecklingsrubbning då hjärnan fortfarande är omogen.

Om händelsen som orsakat CP-skadan har inträffat före födseln kallas det prenatala, om det hände runt födseln perinatala. Sker det därifrån och fram till två års ålder kallas det istället för postnatala. Skadorna inträffar under graviditeten eller i samband med förlossningen eller den första tiden därefter.

Förutom rörelsehinder kan det inverka på till exempel tal, syn och hörsel, men detta kan förändras efter träning och habilitering. Ungefär 60 % av de drabbade har två eller fler andra funktionsnedsättningar; var fjärde har epilepsi, över hälften har utvecklingsstörning och talsvårigheter. Många lider också av samma typ av inlärningssvårigheter som vid DAMP/ADHD.

De vanligaste orsakerna till CP är syrebrist och blödningar i hjärnan. Beroende på var den sitter och när skadan skedde visar den drabbade olika symptombilder. Vad som är generellt är dock att barn med CP har försenad motorisk utveckling. De flesta får mer eller mindre nedsatt muskelkontroll, men det varierar mycket. Vissa har ibland små hinder, är bara lite klumpiga, medan andra har kvar mycket lite viljestyrd motorisk aktivitet och kan knappt röra sig alls. En del med CP-skador lever ett normalt liv då de blir vuxna, vissa klarar sig inte utan hjälp från andra för att överleva.



Dyskinetisk CP

Vid dyskinesi, vilket betyder ”dåliga rörelser”, är personens rörelser omedvetna och felaktiga, musklernas spänning (tonus) kan skifta utan uppmaning. Denna form kallas även rörelseförvridna former.

Individen har inte riktigt kontroll över kroppens rörelser. Ibland är musklerna spända och ibland slappa, detta leder till ofrivilliga och överdrivna rörelser. Hjärnsignalerna kopplar fel, så musklerna uppfattar en annan order än vad som var tänkt. Nyföddhetsreflexer kan också kvarstå, det gör det omöjligt att utföra lämpliga rörelser. Alla skelettmuskler, samt muskler som tillhör tal och sväljning blir påverkade.

Dyskinesi har två huvudtyper: dystoni och hyperkinesi. Hyperkinesi (betyder ”för mycket rörelser”) i sin tur innefattar två varianter: atetos och chorea.

Dystoni (betyder ”dålig muskelspänning”) ger stora växlingar i muskelspänningen, överdrivna skruvande rörelser, samt symptom i extremiteterna.

Atetos visar sig som släpiga, skruvande rörelser i armar, ben och bål. Individen har svårt att samordna sina rörelser på ett funktionellt sätt. Rörelsernas omfattning, samt styrka blir felavvägda, de får även balansproblem.


Källa Wikipedia