Min första andakt

Igår hade jag som sagt andakt på Karlberg med typ fem till. Jag hade uppgiften att skriva en text om   något peppande och jag fick mycket beröm för den. Så nu tänkte jag lägga upp den här på bloggen  för jag blev väldigt nöjd med den trots att jag var var skitnervös natten innan andakten.

"När jag var liten hade jag jättedåligt självförtroende. Inget med mig var bra trots att alla sa tvärtom. Jag kunde inte se mig själv i spegeln utan att må dåligt. I skolan hade jag aldrig de kläder som jag ville ha och jag lät de andra tjejerna bestämma vad jag skulle ha på mig. Jag skämdes mycket och inte minst för mitt handikapp. Men i åttan började jag vara mer som mig själv och slutade vara kaxig som de andra tjejerna. Det var då jag började inse hur stark jag var. I sommar var jag på konfaläger vilket jag först var lite orolig för. Skulle dem acceptera mig? Skulle jag få vänner och skulle jag vara den tjejen som vågade skratta och vara riktigt YOLO?  Det var så många frågor innan jag åkte. Men när jag kom till Karlberg slutade jag tänka och bara gjorde som jag ville.  Ingen dömde mig och jag fick snabbt vänner som nu är mina närmaste. Jag var med på alla aktiviteter på mitt sätt och ingen skrattade utan tyckte att jag var cool som vågade. Nu går jag i nian och är sexton år. Jag är starkare än någonsin och låter ingen få bränna mig. I framtiden ska jag hjälpa fler tjejer att tro på sig själva. 

Tro på er själva för ni är underbara som ni är. "

Hiss / diss?