Couse WE are amazing, just THE WAY WE ARE

Är mina kläder okej? Mitt hår då, ser det bra ut? Fan, jag måste köpa dom där Levis jeansen som alla har. Och kolla mina bröst, helt patta! Känner ni igen er i tänket när ni ser er i spegeln sista gången ni ska gå ut? Det gör / har vi alla nog gjort någon gång. Jag minns när jag var 12år och hade världens dåligaste självkänsla och självförtroende. Inget med mitt utseende var bra, även om alla sa tvärt om. Kunde knappt se mej i spegeln utan att må dåligt. Det jag såg var en tjej från en skräckfilm med en kropp som bara bestod av ben och ca 3kg fett. Dom flesta tjejer har komplex för att dom tycker att dom är tjocka men mitt problem var helt tvärt om. Hur vanligt är det att en 12årig tjej väger 29kg? Jag hade inte aneroxia eller något. Och jag fick mat på bordet vajre dag. Problemet var att jag var propp mätt efter bara några tuggor. Trots jag älskade maten så sa magen stopp. Och efterssom jag var 12år så blev kläderna viktiga. Jag började läsa Tyska i en ''vanlig'' skola där jag skämdes för mina kläder. Jag var 12år och var tvungen att fortfarande handla på barnavdelningen. Det värsta var nog idrotten och att köpa bikini eftersom jag var helt platt. Innan jag flytta till **** bodde jag i Tyresö. Där var jag tvungen klä mej som en ''hiphopare'' efterssom att alla klädde dom så, men jag gillade ''tjejiga stilen'' mer. Sommaren mellan 6an och 7an började jag utvecklas. Jag kunde köpa bikinis som inte var barnsliga men som passade mej. Sen blev det enorm skillnad. Jag blev större och kunde köpa mer ''vuxnare'' kläder.

Idag är jag 15 år och väger jag mellan 36-38 kg och trivs jätte bra i min kropp. Spegeln visar den tjejen jag är och vill vara. Jag kan ha vilka kläder som jag själv vill utan att skämas. Plus att jag kan äta tills JAG säger stopp. Jag vågar att visa mitt äkta jag trots mitt handikapp. Jag vågar bla. att dansa på fester och vara hur fånig som hels

t som jag älskar. Jag är alltid mig själv och skiter i om någon säger något negativt om mig. 

 

Att vara tjej i dagen samhälle kan vara ett helvete just pga. utseendet. Vi är jämt omringade av modeller osv. Jag tror att alla tonårs tjejer har en checklista i sitt huvud om hur man ska vara. Man ska ha platt mage  stora bröst och Beyonces rumpa, man ska ha perfekt hy man ska ha bra betyg medan man ska vara populär bland både tjejerna och inte minst bland killarna, man ska vara sminkad osv osv osv. Vi sätter så höga krav på oss själva. En sak som jag också märker är att nästan alla mina tjejkompisar är rädda att släppa loss och med hjälp av den här bloggen så önskar jag att jag kan hjälpa andra tjejer med att gilla sig själva och våga mer.

Till er som läser det här, speciellt dom som är i tonåren

Var glada att ni är ni. Vad gör lite fett eller lite ben här och där? Jo, inget! Alla är unika. ALLA är speciella på sitt sätt. Och ni, klä er som ni vill för det är insidan som räknas och våga att slöppa loss för ingen kommer att bry sig redan tre månader efter om du har gjort bort dej. Be yourself, love your body. see yourself in the mirror and say "I am beautiful", couse you are .

Ingen är perfekt, kom ihåg det sötisar.

Och jag är stolt att säga

I'm random and I know it .

                                          Jag avslutar det här inlägget med en bild som jag är osminkad på.