18 dagar...

Jag vill bara komma i väg från min tråkiga ort. Komma iväg och samla kraft och få inspiration till bloggen. Jag har en känsla av att jag kommer att ändras enormt mycket det här sommarlovet till det bättre. Om arton dagar så sitter jag i en buss med konfirmationsgruppen P2 och är borta i två veckor. Under dom där två veckorna på Karlberg så kommer jag att lära mig om det goda livet och utvecklas som person. Efter varje basträff med konfan så har jag känt en speciell känsla inom mig, en känsla av både glädje, nyfikenhet och förväntan. Jag har bara längtat till lägret sen jag fick besked att jag fick plats. Jag längtar även efter att lära känna nytt folk. Jag har Googlat och läst om bloggare som har konfat sig på Karlberg, haha så mycket längtar jag. En bloggare hade återträff med sin konfagruupp redan en dag efter dom hade kommit hem för dom kunde inte vara ifrån varandra. Fatta vilken vänskap som man får när man bor så tätt i två veckor. Eftersom att jag kom med så sent så har jag bara varit på två basträffar men jag känner redan på mig att min grupp är as skön. Den sista basträffen var så nice. Vi satt i grupper och först diskuterade vi en dikt sen körde vi musikkryss. I min grupp var det typ fem konfirmander och tre ledare. Då började jag att lära känna två urgulliga tjejer, en heter Sarah och den andra Saskia, förlåt om det är felstavat ^^ Men iallafall så var dom sjukt gulliga och lärde sig blissen snabbt liksom ledarna. Sen som avslut på basträffen så körde en ledare, CJ som vi kallar honom, en as skön bön om att vi ber för världens bästa konfagrupp P2 osv. Längtar så sjukt mycket. Det känns som att en helt ny Natalie är på väg att födas inom mig. En som är mer gladare och positivare samt drivande för bloggen. Åh, att arton dagar kan kännas så länge!