Men igår låg jag och tänkte och kom fram till något annat. Tyvärr så handlar det inte så mycket om Gud ännu, eller jag kanske tror lite mer än tidigare men det som jag kom fram till är hur mycket jag har utvecklas och blivit ännu starkare. Till exempel när vi åt, att äta framför så många nya är det värsta jag vet. Är så rädd att verka äcklig och så, men redan andra dagen så började jag att slappna av på måltiderna och sen var det ingen big deal, jag blev van, de andra blev vana. Så resten av lägret så åt jag som bara min familj var där samtidigt som jag också pratade med nya. Så nu vågar jag äta i skolans matsal utan att skämmas. En till sak som jag har vågat på lägret är att sjunga. Trots att jag pratar otydligt så älskar jag att sjunga men framför andra så vågar jag bara att nynna, förutom på andakterna/ mässan då jag inte brydde mig och gjorde det jag älskar - sjunga. Sen så har jag varit väldigt framåt, vågat pratat med nya och så vidare. Så konfan har gett mig mycket mod, styrka och såklart vänner för livet.
När jag kom hem från konfan så kände jag en stor lycka men också lite sorg för jag var rädd att jag skulle bli lika ensam som i våras igen. Men jag hade helt fel. Jag har torsdagarna uppbokade för att komma till kyrkan och träffa vänner som får mig så glad. Förut satt jag oftast hemma så att jag har Skufféet känns otroligt bra, att ha något att längta till gör skoldagarna lite lättare. Och så är det massa läger, ledarläger nästa vecka och ett till den tjugotredje. Min mamma sa igår att sen konfan så har jag varit mycket gladare, och det håller jag med om. Även om det har varit kaos i skolan i höst så har jag ju haft torsdagarna och lägena att se fram emot och under dagarna har jag ju Pom som finns via SMS. Så kyrkan har smått gjort mitt liv enklare och roligare.
P2, P2, P2 oooh. Like P2, P2, P2 oooh. P2 light up my life, my life ♥
(Justin Bieber - Baby melodi)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar