Nu ska jag vara ärlig för er. Under hela nian så har nästan allt det sociala i skolan bara blivit dåligare och dåligare och nu är botten nådd. Jag har känt mig utfryst, onsynlig och allmänt utanför i skolan och jag har frågat de som stod mig nära förut om jag har gjort något för alla kan ju göra saker undermedvetet men det enda svaret som jag får är ''nej, det har du inte.'' men ändå så fortsätter det. Jag har kämpat för att få det bättre, till exempel gått fram till de och visat att jag fanns där. Men nu är jag fan trött på att det är alltid jag som går fram till de först, hälsar först och så vidare. Jag är ju inte deras knähund som alltid ska gå efter de.
Det är iallafall skönt att jag har Denni, Parrimon och Alexandra som jämt finns för mig, ska börja hänga mer med de nu. Denni är världens bästa vän. Sen första dagen i Valla så har vi alltid varit bästa vänner och alltid stöttat varandra när det har varit svårt. Hade ALDRIG klarat mig utan honom. Älskar honom så otroligt sjukt mycket. Parrimon och Alexandra började nu i nian och vi klickade direkt. Med de här tre ska jag klara nian.
Det jag vill säga med det här inlägget är inte att ge igen på de som utfryser mig, utan behövde bara berätta varför jag mår dåligt. Men jag ska klara det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar