Många tror att det jobbigaste med mitt handikapp är att jag inte kan gå. Men det är inte så. Jag tycker att det är ingen stor sak att jag inte kan gå själv för att jag är ju väldigt rörlig. Det kunde vara värre. Kunde tex. vara förlamad. Så jag har faktiskt haft jävligt tur. Det jobbigaste som jag tycker är:
- Att jag inte kan prata tydligt. Jag är väldigt social av mig och jag gillar att lära känna nytt folk. Men eftersom att jag har ett tal handikapp så blir jag blyg bland nya människor.
- Att vara så beroende av hjälp. Även fast att jag älskar mina assistenter så är det jobbigt att vara beroende av dom hela tiden. Om en assistent blir sjuk blir min dag kaos. Speciellt en skoldag.Visst, mamma kan följa med mig men det är sjukt pinsamt.
- Att inte kunna kontrollera mitt saliv. Jag älskar färgglada kläder men jag väljer ofta svart och vitt OM jag skulle råka blöta ner kläderna.
- Att nytt folk tar förgivet att jag är rtard ofta. Oftast bland nytt folk så känner jag mig särbehandlad. Ibland pratar folk med mig som att jag vore tre år eller så frågar dom min assistent/ föräldrar saker om mig över mitt huvud eller så dissar dom mig totalt. Det är sjukt jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar