Hur är det egentligen att vara den enda handikappade i skolan?

 Ja, hur är det egentligen att vara den enda handikappade i skolan? Det har jag inte ens tänkt på, så mycket struntar dom i att jag har ett handikapp eller så tar dom det som något coolt och unikt. Det är många som har sagt hur cool och stark som jag är för att jag kämpar så mycket för att leva så normalt som möjligt, speciellt tjejer från sjuan som säger att dom ser upp till mig. Sånt är så gulligt och gör mig så glad. Sjuorna är så himla gulliga, både tjejerna och killarna. Där går min brossa btw. Dom hälsar alltid på mig och jag kommer ihåg på min födelsedag förra året då alla grattade mig. Man ba: Aww.  Alla i skolan är så snälla och accepterande mot mig, eller aa, dom gulligullar inte med mig som om jag vore fyra   år som vissa som inte känner mig gör ibland. Men dom ser mig som en ''vanlig'' elev som bara behöver hjälp med vissa saker. Om jag råkar att tappa mina böcker så får jag hjälp att ta upp dom eller om dörrknappen är trasig så brukar dom öppna åt mig osv, både från min egna klass och från andra klasserna.  Och det händer väldigt sällan att någon mobbar mig och så.  Så det känns jättebra i Valla ^^
ETT ANNAT INLÄGG OM SKOLAN