Jag vet inte vad jag ska skriva, jag är som en glädjebomb. För två veckor sen satt jag i en buss med över sjuttio okända personer och åkte två timmar hemifrån. Jag minns att jag var skit nervös. Att åka bort i två veckor
med sjuttio personer var en stor risk jag som tog. Risken att bli mobbad, risken att få vara ensam. Hur skulle dom ta mig och mitt handikapp? Skulle jag våga att äta framför alla? Skulle jag våga att vara den spralliga, glada och YOLO tjejen som jag är eller skulle jag vara den där tysta och tillbakadragna tjejen som jag definitivt inte är? Skulle jag våga att sjunga psalmer som jag älskar att göra trots min röst? Och ledarna, skulle dom särbehandla mig eller inte? Det var så sjukt många frågor i mitt huvud som jag grubblade på innan jag åkte. Men när jag väl kom till Karlberg så slutade jag att tänka, jag bara var och gjorde det som jag ville. Redan första middagen så tog jag iniastiv (stavfel I know) till att börja prata. Jag lärde känna konfirmanderna och ledarna snabbt. Ingen dömde eller särbehandlade mig men dom sket inte i att jag har ett handikapp utan såg det som något coolt och unikt och för mig betyder det mer än om man bara skiter i det. Dagarna gick och jag blev bara lyckligare och lyckligare för varje dag som gick. Varje morgon klockan åtta blev vi väckta av ledarna. Väckingarna kunde vara allt från lugn musik till en svensexa, HAHA ledarna är så sjukt roliga. Sen var det frukost, andakt, lektion och lunch. Efter lunchen var det fritidspass då jag låg och solade i badviken oftast. KÖTTBIT! Haha, ledarna fattar. Igår åkte vi även till ön mitt emot och solade/ badade. Jag åkte motorbåt dit medan dom andra paddlade eller simmade. Det var fett mysigt där! Efter fritidspassen så var vi tvungna att städa och våra ledare är så roliga som har döpt det till MåsTen asså måsten, man ba ha ha? Iallafall så blev jag alltid den som moppade. Jag och två ledare, Viktor och CF, brukade jämt ha en diskunion på städpassen och det enda vi sa var ''nej, jo, varför, därför''. Dom vann jämt och jag
var tvungen att moppa. Och juste, jag städade en toalett för första gången där också, fett stolt :D Som sagt, dom särbehandlar inte mig utan jag måste också städa. Efter MåsTen var det middag och sen lektion igen. På kvällarna så hade vi en aktivitet som var helt sjuk. En kväll så hade vi starwars brännboll som var as rolig. Ledarna hade klätt ut sig och allt var allmänt sjukt, bilder kommer lite senare. Kvällarna avslutades med kvällsfika, andakt, Nalle Puh saga och ibland kramring. Sagan var sjuuuuukt kul, asså ledarna läser knappt ur boken utan improviserar bara typ och ALLT blir misstolk och så gör dom olika röster. Helt sjukt! Sen blir vi nattade med kramar. Kommer berätta mer om allt sen.
Jag har fått så sjukt fina vänner. En av dom heter Alice. Asså hon och jag kan prata utan att säga någonting för vi förstår vad vi menar av att bara kolla på varandra. Några som jag också har kommit nära är Lollo, Miranda, Sara, Kajsa, Jamina, Vilma,
Hanna, Mimmie, Sarah och Anton, aa och så min söta Pom, CF, Jossan, Viktor och Rasmus. Apropå Rasmus så är jag fett glad, han åkte typ förra fredagen för att spela fotboll och jag har saknar honom så otroligt mycket. Han är verkligen som en storebror för mig som jag kan prata med om allt eller om jag bara behöver en kram, han finns alltid och på lördag kommer han till kyrkan. YEEEY! :D Men som sagt ALLA är helt underbara, både konfirmander och ledare. Vi har varit hemma sen typ fyra och vi har redan vår sida på facebook full med logginlägg och sånt. Jag älskar er så otroligt mycket!
Sen får vi inte glömma vår hemska favoritlåt
PINK FLUFFY UNICORN DANCING ON REGNBOWS! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar