Tack Mia!

Mia var den som gjorde så att jag började att blogga från första början i sexan. Hon var min assistent i skolan sen jag gick i ettan tills jag gick ut sexan. Först var hon bara rolig och snäll men sen i femman  började hon betydda mer. I femman blev jag trött på skolan, eller trött på allt för den delen. Det var då jag gick ner i min första deprition. Jag började skolka (förlåt Mia), slutade äta, gick ner jätte mycke i vikt och sket i skolan.  Jag vet inte varför men mådde så dåligt.  Det var Mia (och några andra men mest Mia) som jämt stötta mig. Hon sket tex. i sin rast bara  för att prata med mig. Jag kunde alltid komma till henne om jag behövde prata ut eller bara en kram. Och hon beundrade mitt skrivande sjukt mycke och det var hon som tjata att jag skulle börja blogga och se hur bra det blev.

Så Mia, tack för allt du har gjort för mig genom åren. Fortsätt vara den fina människan du är, du hjälper nog många att bara finnas. Puss på dig!♥