Det är okej att gråta trots att man anses jämt vara en glad person. Alla behöver att få ut sina negativa känslor. Det är som att bajsa, får man inte ut bajset så får man ont fysiskt, gråter man inte så får man ont psykiskt, simple as that. Man måste få tillåta sig att må dåligt ibland bara man inte gräver en djup deperition.
På konfan så mådde jag som bäst. Jag har seriöst aldrig mått såhär i mitt liv som på konfan. Jag skrattade och log mer än femtio procent av dagen och var riktigt riktigt lycklig, men ändå så kom ett par tårar i veckan. Så liksom, även om man har varit superglad så ska man inte skämmas om man mår skitdåligt senare samma dag. Alla människor har humör svängningar, vissa mer och vissa mindre. Speciellt vi tonåringar. särskild vi tjejer. Det är så mycket som händer under tonåren, mycket press, mycket tjafs, många beslut, skolan, vänner, kärlek, familj, första gången som man gör vissa saker och så vidare. Okej, nu låter jag som en mamma men förstår ni hur jag menar?
Det jag vill säga är att det är okej att vara ledsen och gråta ibland och ibland inte riktig inte varför och skäms inte för det ni känner. Som jag just nu, jag saknar konfan jättemycket och skulle kunna ge allt för att träffa de just nu. Att bara få sitta på en andakt i kapellet med tända ljus och bara lyssna utan att behöva svara och bara få krama de som stod mig närmast, det är det jag behöver just nu. Bara få vara med de och glömma allt skit, få prata och få svar och inte känna mig jobbig som i skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar